
jag har svårt att se att jag faktiskt har sett ut såhär en gång i tiden. Det var en del av mig i så många år, men ändå har jag svårt att se det. Även fast det finns en del av er som inte tycker det, så tycker jag att jag har kommit så sjukt långt på resan. Och jag kan inte längre sätta mig in i hur det var att leva med tankarna. Jag äter inte varje dag, jag äter inte alltid bra. Men jag känner inte att det är poängen, utan att jag faktiskt ser på mig själv och min kropp annorlunda nu. Min syn på mig själv är totalt förändrad, och det var det största målet. Jag är nöjd, jag är stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar