Det är en stark kontrast mellan vad jag anser vara vuxenlivet och vad ni anser det vara.
Ni anser att det hör till vuxenlivet att jobba arslet av sig på ett jobb man inte trivs med.
Det gör inte jag.
"Sådant är vuxenlivet antar jag" - det är en mening allt för många gömmer sig bakom. En ursäkt för att slippa inse och ta tag i det faktum att man nöjer och finner sig i saker man aldrig drömt om som liten, att man näst intill har gett upp. Man nöjer och finner sig i saker för att vara bekväm, passa in i världens alla normer. Inte för att man tycker likadant utan för att man inte har någon ork att kämpa. Vuxenlivet för mig handlar om ansvar, ja absolut, man kan inte bara släppa allting och lalla runt som man en gång kunde. Och att kunna bli den människa man verkligen vill vara. För i de vuxnas värld finns inga gränser, egentligen. Man formar smått någon form av personlighet och vision som ung hur man vill vara, och när man stiger över tröskeln till vuxenvärlden har man fria händer och makten att bygga fullt ut.
Jag vet inte vem jag är, eller vad jag vill bli. Jag tänker inte förneka att jag är galet vilsen, och att det är den största orsaken till att allting äter upp mig inifrån, att jag dödar mig själv. MEN jag vet att jag en dag vet vem jag är och vad jag vill bli. Och när den dagen kommer så tänker jag aldrig någonsin fastna i någonting jag inte trivs med. Man lever bara en gång, och den gången tänker jag göra det på mitt sätt.
Ni anser att det hör till vuxenlivet att jobba arslet av sig på ett jobb man inte trivs med.
Det gör inte jag.
"Sådant är vuxenlivet antar jag" - det är en mening allt för många gömmer sig bakom. En ursäkt för att slippa inse och ta tag i det faktum att man nöjer och finner sig i saker man aldrig drömt om som liten, att man näst intill har gett upp. Man nöjer och finner sig i saker för att vara bekväm, passa in i världens alla normer. Inte för att man tycker likadant utan för att man inte har någon ork att kämpa. Vuxenlivet för mig handlar om ansvar, ja absolut, man kan inte bara släppa allting och lalla runt som man en gång kunde. Och att kunna bli den människa man verkligen vill vara. För i de vuxnas värld finns inga gränser, egentligen. Man formar smått någon form av personlighet och vision som ung hur man vill vara, och när man stiger över tröskeln till vuxenvärlden har man fria händer och makten att bygga fullt ut.
Jag vet inte vem jag är, eller vad jag vill bli. Jag tänker inte förneka att jag är galet vilsen, och att det är den största orsaken till att allting äter upp mig inifrån, att jag dödar mig själv. MEN jag vet att jag en dag vet vem jag är och vad jag vill bli. Och när den dagen kommer så tänker jag aldrig någonsin fastna i någonting jag inte trivs med. Man lever bara en gång, och den gången tänker jag göra det på mitt sätt.
2 kommentarer:
Det är endast de som inte har någon önskan som fastnar i tråkiga jobb, som där de måste jobba arslet av sig. Människor som inte har någon vision. Men i våra år måste man alltid jobba arslet av sig för att ens kunna ta sig vidare. Man måste börja någonstans, och då måste man slita. Dels för att skapa ett CV, referenser och kanske någon får upp ögonen för en. Det är liksom bara livet gång. Det är oftast svårare att ha fria tyglar i vuxenvärlden. För då måste man prioritera det där jobbet, hur tråkigt det än är. Man måste mätta sig själv, se till att ha någonstans och bo osv, u know the story.
Och det är BRA att du tänker "man lever bara en gång" Det är helt rätt. Forma dit liv så som du vill att det ska bli. men då måste du börja ta tag i saker också, för tiden rinner iväg.
Puss
Grym du är, så där tycker jag med! Men du sa det lite bättre än vad jag skulle göra ;P
Skicka en kommentar