Ibland har man kul

Jag ser solen lysa i mina ögon och jag bli vindögd.
Alla har vi en egen, och baby du är min dröm.
Jag tänker vänta om jag så måste vänta i flera år
Du är min number one och det är ingenting jag tvekar på
Du deformerar min omgivning - du gör den färgglad
Kan inte ta dig för givet men du är självklar
Du är stjärnklar baby, som den sol du är
Jag var ensam, men så plötsligt bara stod du där
Handlöst fallen - fuck så vacker
nöjer mig inte med att bara stå på andra pallen
jag ska ha dig - vare sig du vill det
för bara du är nära mig så tar du mig till himmelen.

Min kärlek genom tiderna

20074 av dom första bilderna på oss tillsammans.

Vi var små, vi var ganska ofina men vi var kära.

December-07
samma dag som jag lämnade mitt platinablonda hår bakom mig
och du skaffade piercing i läppen.
2008

Alla hjärtans-dag 08

21juni2008
första gången jag åkte ner till dig i Vänersborg
Uppe i Stockholm över min 18års dag.
2009
Midsommar
2010



Baby, du är det finaste som någonsin hänt mig. Vad som än händer och hur allting än slutar så kommer du alltid vara en del av mig. En del av mina hjärtslag, en del av mina andetag och en del av min vilja att leva. Det finns så mycket jag ångrar, önskar ogjort. Men det spelar ingen roll längre, man kan inte haka upp sig på det för all framtid. Jag vill bara att du ska må bra, att må precis som du förtjänar. Och även fast jag hellre blir blind än och ser dig med någon annan så önskar jag dig lycklig.. även om din lycka finns hos någon annan än mig.

Henrik Silfverstolpe;
Tack för dom 3 bästa åren i mitt liv. Jag kommer minnas dom för alltid med en stor värme. Jag älskar dig.

6 stygn blev det

Nu är min älskade flicka hem igen, nu kan jag andas ut. Nu kan jag se henne, ta på henne och prata med henne. Hon är trött och har ont - inge smärtstillande får hon heller på grund av njurarna. På söndag kommer det blir lättare, då har det värsta lagt sig. Lilltjejen har fått ta på sig tratten nu under natten och sover tungt i sängen. Tänkte krypa ner till henne nu. Hon luktar sjukhus men jag vågar inte tvätta henne ännu.

Fick precis ett samtal från Veterinären - Operationen hade gått bra.
En sten lyftes från mitt bröst för att sedan fyllas på med småsten igen.
Ett medfött fel på njuren? prover skickas på analys, svar om 10-12 dagar.

Jag förstår inte, det här är en mardröm. I mina ögon är hon fortfarande min lilla bebis, en valp. Hon ska inte behöva gå igenom massa blodprover, sprutor, operationer och sjukhusmiljöer. Jag vet att det här inte berör henne på samma sätt, att det förmodligen inte är någonting större som hon kommer att komma ihåg. Men det är jobbigt, så otroligt jobbigt.

(Min lilla Tjej innan operationen. Hon såg ut som en resväska som precis gått genom tullen.)

You're my sun when the rain is falling

Åkte in till Albano idag med lilla Vendela. Vi misstänkte att hon var med valpar - men tji fick vi! Ultraljudet visade en blodfylld livmoder. Hade vi kommit in någon vecka senare så hade man inte kunnat rädda henne. Min älskade prinsessa. Avel-drömmarna dog, men hellre en Vendela än tusen valpar. Imorgon åker hon in på operationsbordet klockan 15'00 och vi får hämta upp henne torsdag förmiddag.

Du var så duktig idag bebis och jag är så stolt över dig. Du är en riktig krigare och morgondagen kommer gå galant! Vi ses på torsdag igen och då ska vi pussas och kramas massor.

När det är jobbigt för stunden så läser jag ett mail från en vän.
ett sting av lycka som värmer för en stund, tack!

Dagens tidsfördriv

Head under water now I can't breathe

Det känns som om all luft har gått ur mig
jag ligger och kippar efter luft som en fisk på land
men det är lönlöst vi har redan insett vårt öde
men..

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa, det kanske är därför jag kämpar än.
Jag vet egentligen att livet inte kommer bli så mycket bättre än såhär. Men jag gör som alla andra, blundar för verkligheten och går omkring i mitt moln av naivitet och falsk lycka.
Plastigast vinner!
Väntar in döden och hoppas på att man åstadkommit någonting med sitt liv under tiden. Någonting litet, som ett fotspår i sanden som sedan - några sekunden senare, spolas bort med havets vågor.

Den här världen är för ond för att vara realist i.
Jag klandrar ingen.

Tiden har förändrats och du med den.

2006

Marken färgas svart av regn och himmelen färgas grå av moln
kinden är blöt av tårar och mitt hjärta färgas rött av sorg
livet är för hårt att kunna leva i riktig glädje och hoppet är försvunnet jag har stora hål i själen
alla minnen utav världen många frågor utan svar
sjuka problem utan lösningar stora krav utan val
mycket hat i världen för många hinder på vägen
allt för mycket depression på den ensamma färden
misstag som man inte lär sig av och press för stor att klara av
känslor som inte besvaras olycklig kärlek var dag
människor man litar på som sedan visar sitt rätta jag
falskheten som öppnas och kan sabba en person totalt
- jag vet för jag har varit där
- tro mig för jag har varit kär
vet att det inte går att döva smärtan som man bär
djupa tankar som förstör hjärtat bankar och förgörs
vill släppa gråten bli förlåten
men det är hjälplöst för ingen hör

Jag vill ingenting

Nu har jag tröttnat på allting nytt i mitt liv. Jag hatar mig själv för att jag tröttnar så fort. Som en missbrukare går jag omkring och väntar på min nästa kick. Jag är så rädd för att livet ska bli monotont att fastna i samma mönster. Jag har gjort mycket - för vissa kanske det ses som ett spännande liv men för mig är det ett helvete. Jag vill bara kunna varva ner bosätta mig någonstans, stanna upp och andas. Jag är trött på att leva nu vill jag bara vara.

Jag hatar livet samtidigt som jag älskar livet tio gånger mer.

"Om jag var en boll så är du luften inuti"

Jag ser bilder på dig. Jag vet hur du ser ut. Men endast med hjälp av bilderna. Min egna uppfattning och tolkning av dig har börjat blekna. Och det gör ont, det gör ont som fan. Jag har minnena kvar med dig, och jag håller dom så nära mitt hjärta. Där förblir dom oberörda. Men ditt skratt och hur dina ögon glittrade sådär speciellt eller hur du formade läpparna när du uttalade vissa ord - dom sakerna som gjorde dig och var så självklara för ett tag sedan förmår jag mig inte minnas så klart längre. Och jag vet inte hur jag ska bearbeta det här. Det känns som om jag sviker dig, att jag kommer glömma av dig. Även fast jag vet så väl att du är min drivkraft, min ungdom, jag. Och du kommer alltid finnas i mig. Jag kommer aldrig glömma bort dig. Jag är inte mer än människa, saker bleknar utan uppdatering. Jag vet ju det. Men inte du, du får inte.

Vänersborg

kom till Vänersborg i onsdags.
Dom första dagarna var sjukt jobbiga.
Har verkligen fått ta tag i all ångest inom mig, har inte haft någonstans att fly här nere. Jag tror nog det var bra för mig. Jag känner mig tom, men tom på ett positivt sätt. En aning bedövad med kanske.

Igår så var vi ute och slirade. Hoffmaestro, Torssons lägenhet, hamnkrogen, torget. Träffade många roliga randoms, finns ju människor till allt här nere. Dessutom ser alla likadana ut samt pratar likadant. Jag hade lite svårt att hålla isär alla.

Jag saknar min trio i stockholm och jag kan knappt bärga mig tills jag ser dom igen!
Ca. 15.30 på tisdag så står dom där på centralen med öppna armar, jordens bästa människor.
Annisen följer med mig till storstaden med!

På onsdag så åker jag. skönt.
Kommer hem lagom till allt födelsedags-kaos.

Milla :*