måndag 23 augusti 2010

Head under water now I can't breathe

Det känns som om all luft har gått ur mig
jag ligger och kippar efter luft som en fisk på land
men det är lönlöst vi har redan insett vårt öde
men..

Det sägs att hoppet är det sista som lämnar en människa, det kanske är därför jag kämpar än.
Jag vet egentligen att livet inte kommer bli så mycket bättre än såhär. Men jag gör som alla andra, blundar för verkligheten och går omkring i mitt moln av naivitet och falsk lycka.
Plastigast vinner!
Väntar in döden och hoppas på att man åstadkommit någonting med sitt liv under tiden. Någonting litet, som ett fotspår i sanden som sedan - några sekunden senare, spolas bort med havets vågor.

Den här världen är för ond för att vara realist i.
Jag klandrar ingen.

1 kommentar:

Linda sa...

blunda aldrig för verkligheten. ja, den är hemsk. Jag blundar aldrig, för om jag skulle göra det skulle jag inte vara realist längre. och tack vare att jag är realist så kommer jag någonstans.