onsdag 8 september 2010

Everyone I know goes away in the end

Det är ingen bra dag idag, drömmar jagar mig nu i vaket tillstånd. På något vis så har dom lyckats lirka sig förbi den silvertunna gränsen mellan dröm och verklighet. Eller är det kanske nu jag drömmer och det är verkligheten som jagar mig tillbaka?

Jag fick ett sådan plötsligt ryck att riva ner allting i mitt rum. Det andades ångest och trasighet. Min säng står nu mitt i rummet och alla bilder ligger runtom den. Jag är så matt, om jag själv inte orkar med mig hur ska någon annan någonsin göra det? Jag är så trött på att det alltid ska vara antingen eller, det kan aldrig vara neutralt. Att jag bara är.

3 kommentarer:

Mikaela sa...

Jag älskar dig!

felicija sa...

finns här <3

Anna sa...

sv: hahaha men va? Killar ska ju inte noppa ögonbrynen för det första och det är ju inte som att han har ett M ellernågot. CP!

Älskar dig coh kommer alltid orka med dig hur lite du än orkar med dig själv.