Jag känner mig så galet oförstådd och missanpassad ikväll.
Jag vill ha fina människor som är lika trasiga inuti som jag är här inatt.
Var tog ni vägen? Mina änglar utan vingar. Jag behöver er nu.
Jag har fallit hårt till marken, luften har flugit ur mig.
Jag har tappat orken, lusten och viljan att resa mig igen
för ligger jag redan ner så kan jag inte falla.
Så låt mig ligga här på rygg med lungorna ekande tomma
av alla nederlag i mitt liv, och titta upp på en stjärnklar himmel.
Ligga och lyssna på vinden och träden som stämmer upp till klagosång
och drömma mig bort till en svunnen tid, ett bättre liv, till renare luft.
You are my sweetest downfall, I loved you first.
1 kommentar:
Jag hatar känslan,
jag hatar att det gör ont i dig!
Samtidigt som jag älskar dina meningar, dina ord som gör allting så vacker.
Du är så otroligt vacker, mitt glitter. Du ser skönheten i allt, det fina i personer som inte förtjänar det.
Du är för fin för den här världen.
Du förtjänar att få glittra och glänsa. Du om någon.
Förlåt älskade, förlåt mig för att vi har glidit isär. Men varken du eller jag har orken att hålla en relation vid liv. Men jag finns här så som du finns för mig. oavsett. ord behövs inte.
Skicka en kommentar