Jag har inte varit ensam på jag vet inte hur länge. Jag har inte varit ensam på så länge att jag nu är rädd för det. Bara tanken skrämmer mig. Jag vet inte hur jag mår egentligen, för jag har aldrig tagit mig tid att stanna upp och känna efter. Alltid haft underbara människor bredvid mig och saker att göra. Jag har inte varit ensam på så länge nu att jag faktiskt vet att jag kommer gå itu när jag väl blir det. Jag måste ventilera ångest, jag vet det så väl. Men jag kan inte göra det bland människor längre, så som jag en gång kunde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar