Världen känns grå. Bakom stadssiluetten ligger luft som man kan andas. Luft som aldrig kommer fylla mina lungor. Livrädd för att fastna här. Livrädd för att staden kommer kväva mig. Gatulyktorna lyser upp dom bekanta gatorna av ångest som stjärnor på himmelen. Gatorna från min barndom som har all min kärlek och allt mitt hat. Det kommer aldrig bli bättre, staden är densamma trots att människorna ändras. Jag kan inte stanna här längre, min själ är rastlös. Jag måste iväg. Nu, snart. Så fort jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar