måndag 28 juni 2010

Every street with no name reminds me of you

Det är inte meningen att låta så himla negativ i varenda inlägg som skrivs. Jag är oftast en väldigt glad tjej. Jag vill leva, jag vill inte dö.

Jag vet inte riktigt vad som händer, vad det är med min kropp. Men allt känns så fruktansvärt hopplöst i perioder. Jag är verkligen jätte nere just nu, och jag vet inte varför. Jag vet att jag sett fram emot att jobba igen, men nu känns det inte som om jag kommer kunna fokusera på det. Jag vill bara ut i solen och hoppas på att den kan ge mig lite glädje. Det är 3 dagar kvar, det känns som en evighet men jag klarar det.

Inga kommentarer: