It's like screaming for help in a empty room.

Kan inte sova. Tänker för mycket. Känner för lite.
Saknar fina vänner alldeles för långt bort.
Försöker känna mig ledsen för brustna kontakter i närheten
men känner bara noll.
Jag har nog vetat det länge och det är skönt att få det bekräftat.
Jag finns bara för er när ni behöver gråta ut
aldrig tvärtom.

Jag vill inte stanna kvar här längre.
jag vill det så lite.
men vet inte var annanstans jag kan ta vägen.