Hinner ventilera lite ångest innan jag förlorar mig i LOSTvärlden igen.Dem senaste 3dygnen har jag matat av säsong efter säsong. Precis startat säsong 4.
Det var dags. dags att fly verkligheten igen innan jag tappat greppet totalt.
Jag hade tur, jag kände det på mig. Det var på väg sakta men säkert.
Vanligtvis möter jag mörker som en käftsmäll - hårt och snabbt.
Men det var annorlunda nu. Jag såg världen ur en annan vinkel.
Jag var inuti allt. Men ändå inte där.
Som att se världen från under vattenytan.
Men nu jobbar jag uppåt igen. ett steg fram och två steg bak.
Framåt sakta och försiktigt. som alla andra gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar